Tidigare hade de flesta stater en guldreserv, som skulle användas för att försvara den egna valutan. I händelse av kris kunde man även sälja guld ur reserven för att få mer valuta att röra sig med. I västvärlden går utvecklingen mot att sälja av guldreserver, framför allt har Internationella valutafonden sålt guld till centralbankerna i Indien, Sri Lanka, Bangladesh och Mauritius. Sammanlagt har IMF tänkt sälja en åttondel av sitt guld.
I Sverige är det riksdagen och regeringen som ansvarar för den ekonomiska politiken, och Riksbanken som sköter penningpolitiken. Oberoende centralbanker är en modell som flera länder använder sig av. Sverige var dock först, eftersom den svenska riksbanken grundades redan 1668, under namnet Riksens Städers Bank.
Riksbankens penningpolitik har ett snävare mål än den ekonomiska politiken i stort, det handlar helt enkelt om att bibehålla ett stabilt penningvärde. För att justera detta värde har man två faktorer att laborera med: mängden pengar i ekonomin, och räntenivån. Penningvärdet justeras för att man vill undvika inflation. Om man bedömer att inflation hotar höjer man räntan, för att kyla av ekonomin. Omvänt kan Riksbanken även stimulera ekonomin genom att sänka räntan, vilket gör att konsumtion och investeringar ökar. Då ”lyfter” ekonomin, men det gör att den kan behöva kylas av igen efter en tid.